Nedskärningar i kommuner kan man läsa om dagligen i våra tidningar, varför har det blivit så nödvändigt? Kan det bero på borgarnas åtstramningspolitik med mindre utdelning av pengar till kommunerna? I och med att vi alla har fått betala mindre skatt så är det väl så att det blir mindre pengar för staten att fördela och det är ju klart för en som har arbete kan väl det vara okej, alltså för den enskilde, han klarar ju sig alltid, men för arbetslösa och sjukskrivna som redan har det svårt får ju det bara sämre med en sådan politik. I och med bibliotek, barnomsorg och skolor får skära ner kan man ju bara förstå att det blir ett mer odemokratiskt samhälle och solidariteten falnar så sakta och det är det borgarna vill. Borgarnas politik handlar bara om pengarna, har du pengar har du det bra, har du inga pengar får du skylla dig själv. Sköt dig själv och skit i andra attityden!
Nu vill den rödgröna oppositionen fördela 18 miljarder till kommunerna om de kommer till makten, det innebär förståss att skatten höjs, mest för de rika säger de och det måste väl ändå vara bättre än som det är idag. Man måste väl värna om demokratin och solidariteten bland vanliga människor och trenden satsa på dig själv måste väl folk ha börjat tröttna på nu, eller? Jantelagen kanske inte är så dum ändå, trend eller inte, men de brukar ju komma och gå!
Har ni tänkt på att klimatet att leva i idag har blivit mycket kallare och hårdare, många verkar inte bry sig längre, det är tragiskt. Och inte bara kommunerna verkar ha fått en sämre ekonomi utan även landstingen verkar ha brist på pengar, hur de får loss sina pengar har jag dock ingen riktig vetskap om, men det måste väl röra sig om skattepengar där också?! Anyway med stora besparningskrav inom landstingen har jag sett att sjukvården sakta har försämrats för såväl patienter och sjukvårdspersonal, det känns som den glädje som fanns inom vården sakta är på väg att försvinna i och med att personalnedskärningar och ett hårdare arbetsklimat råder. Det känns som man nu bara gör det man "måste" göra, och inget mer, flexibiliteten och "ställa upp" attityden är så gott som borta, och det går ut över patienterna. Sjukvården har blivit synonymt med samhället i övrigt.
Skönt att man ändå har fått vara med om 25 goda år inom vården och samhället, som det var då under tiden 70 till slutet av 90-talet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar