lördag 21 november 2009
Att vara ensam...
... upplevs av många som svårt liksom, deprimerande, nervigt, osocialt, tokigt, yes you name it! Men så måste det inte vara, nej, jag är en singel som har kommit på det där med att ha egentid. Jag har ju mina i grunder vänner som det alltid går att ringa, gå ut och umgås med, men det verkar som männskan är så funtat att har man inte sin älskade vid sin sida och de små glina, ja, har man inte det så rasar hela livet ihop! Jag har några exempel på killar som bryter ihop totalt om de inte har en kvinnlig relation, typ, vi är ihop vi har sex! Och fastän man är ihop så finns det tid för egentid! Men det fattar ju inte folk, just like that. Och kolla Sannas blogg, och du får en dos av det rena, äkta familjelivet, snacka om att vara morsa på heltid! Och hon verkar gilla läget! men det gör jag som singel också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men var var hennes far när han fyllde år?
"Grattis ja till min kära far. Jag önskar att jag finge fira denna födelsedagsfobiker av rang. Stora stora kramar. En inslagen Aston Martin hade du fått om du inte envisades med att hålla dig gömd. Och en tårta med 40 undersköna brunetter som hoppade upp. Och en massa kärlek givetvis. Men vi tar det när du fyller 70 i stället."
Skicka en kommentar