fredag 27 mars 2009

"Den gamle och musiken"

Imorgon bär det av ner till "min barndoms stad" Malmö! Nja, kanske mer min mammas för hon kommer ju därifrån, så några resor dit för min del under min barndom blev det ju. Anyway jag skall för första gången i mitt liv få se en levande legend, 67 årige Bob Dylan står på nya Malmö Arena (Percys borg) och jag får nog va gla om jag lever vid hans åldern, den som lever får se. Bob själv verkar inte äldre än en pigg 40 åring han är ute på turné efter turné och klagar inte över det som så många andra artister tycker är så himla slitsamt, okej, han lever nog både gott och flott på sina resor och är sparsam med gigen, inte för många i rad och då funkar det säkert att vara on the road även för denna gamle man. Jag undrar dock över vad som ska hända mitt i konserten 20.30 när så gott som hela världen släcks ner för en timme? Kan det månne även ske i Malmö Arena denna afton? Nja, men va häftigt det skulle va om det blev så, du vet mörkt, endast tändare som ledljus och akustisk sång och musik! Då hade jag nog fått vara med om något stort! Kolla in låtarna nedan som han spelade på Globenkonserten. ledorden för den konserten blev - ointressant blir det aldrig! Rock on Bob!

Rainy day women # 12 & 35 Lay, lady, lay Tangled up in blue Chimes of freedom High water (for Charlie Patton) Stuck inside of Mobile with the Memphis blues again Love sick Desolation row Rollin’ and tumblin’ Make you feel my love Highway 61 revisited One more cup of coffee (valley below) Thunder on the mountain Like a rolling stone Extranummer: All along the watchtower Spirit on the water Blowin’ in the wind

4 kommentarer:

Drake sa...

Fin låtlista, låt oss hoppas att han är på gott humör

cosmo sa...

gott mos - jag har sett honom två ggr...

Masken sa...

Känner jag Dylan rätt så vänder han världen ryggen, drar på sig sin vita elgura, och kör elektriskt av bara fan. Det har han gjort förut.

Kulturens Wektare sa...

Ointressant är han sällan, gamle Bob, men som åskådare/åhörare vet man sällan vad som väntar. För KW, en som gärna känner igen de låtar som betytt så mycket genom decennierna, vårdas minnet av spelningen i Trädgårdsföreningen ett par år in på detta millenniet. Bättre kan Bob inte bli!