Lugnet före stormen!

Vaknade idag upp med att se solen skina över de rödbruna löven i träden utanför mitt fönster, fåglarna kvittrade och det verkade som att det var så gott som stiltje. Jag såg en väderleksrapport på tv-nyheterna och de spådde ett sjuhelvetes regnoväder med kulingvarning som kommer att komma inatt och som alltid ifrån väster, så´klart. Allright, tänkte jag, carpe diem, så jag hasade mig upp på cykeln och masade mig iväg i ett lagom gubbtempo längs hela Dag Hammarsköldsleden, ner söderut förbi Radiotorget och Järnbrottsmotet. Slutligen nådde jag målet! Näset ute i Västra Frölunda, ett av alla mina paradis här på jorden (hm, många paradis finns det, men här är det också nostalgi med i bilden).

Här är jag på Runstensvägen som idag har bytt namn till Stenh.....vägen, någonting ditåt! Här tillbringade jag ett par högstadiesomrar tillsammans med min kompis Lars Forsell, vars föräldrar hade sommarstuga här. Tyvärr gick Lars bort i leukumi när vi gick på Polhemsgymnasiet, 17 år gammal!

Här seglar Lars och jag i min Jolly Scott, en jolle som jag fick av min far för att jag inte konfirmirade mig, Farsan var ateist och det var ett lätt beslut att ta!!! Kan det ha varit 1974-75, nånting ditåt Vilken tid! F-n va kul vi hade, en Göteborgsk Saltkråkan!

Här ses Fam. Forsells hus, där vi bodde. Idag vet jag inte om någon släkting bor kvar, men det är helt klart renoverat sen tiden jag bodde här, vilket ställe!

Nu har jag cyklat sisådär 5 min. från Runstensvägen och kommit till Smithska Udden, där jag tillbringade många sköna sommardagar när jag blivit några år äldre och intresset för brudar hade blivit uppenbart!

.

Ja, ha! Tillbaka på brottsplatsen som det ju bruka heta, vilken underbar plats på jorden! Och vilken underbar dag. Den 2 oktober med strålande solsken och så gott som vindstilla! Lovely Jubly!.

.

På väg hem igen så cyklade jag förbi dess lugna och trevliga kossor vid Välen och Västra Frölunda Naturreservat. Det är inte vilka kossor som helst utan Highland Cattle kossor, väl värt ett besök! Ta med något för dem att äta, typ morot eller nåt, det hade ju inte jag! Tänkte inte på det!

Västra Frölunda, och "slummens kids", som vi kallades, min barndomsstad, ja typ, där föddes jag, där växte jag upp och jag tror att jag aldrig kommer att glömma VF, det är alltid i blodet var som än händer! Och vilken skön känsla att komma tillbaka, vissa saker har inte förändrats ett dugg och samtidigt har hela området förändras! Fantastiskt! I will allways come back!