Gunnar Gren, Il Professore, en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna, sägs det, jag var för ung för att ha en uppfattning, men så kan det helt klart vara! Men min pappa avgudade denna Gunnar och berättade om hans fina fotbollskarriär i Sverige, Italien och Svenska landslaget och jag glömmer aldrig när jag fick komma, i samband med en match på Nya Ullevi, till Gunnars shop där han sålde diverse souvenirer och min pappa köpte hans bok - Från Gröna Vallen till Wembley - till mig, med hans autograf i såklart, jag har kvar den än idag! Men sen går åren och stjärnan falnar, jag vet ju såklart inte vad som hände, men vad jag vet är att han tillbringade sina sista år på Skansens Pärla, numera Restaurang Tre Indier, då ett ölhak, bättre en något annat i och för sig, men! Och bodde på Övre Husargatan. Vad hände egentligen? Denna världstjärna engång och sen hamnar sina sista år på ett ölhak, ensam, okej med sina kompisar på Pärlan förståss, men ändå! Jag kommer ihåg att min pappa innan han gick bort fick pratat med Gunnars son, Bert engång och ja, och vad de pratade om mer än om Bob Seger, eftersom Bert är musikjournalist, det vet jag ej, men det var nog om Gunnar också kan jag tänka mig för min pappa växte upp med Gunnar på Silverkälleplan i Majorna, det var där de började spela fotboll en gång i tiden!
Vad saker och ting kan förändras, bara så fort, känns det som! Gunnar, jag vårdar din bok ömt!
Ps! Pappa köpte mig en vimpel också av Gunnar, en sån där från Italien tror jag Ds!
1 kommentar:
Jag var på Ullevi en gång som liten och före oss i kön stod Gunnar Gren. Killen i kassan, snurrgrinden, kände inte igen hjälten och vägrade släppa in honom gratis. Gunnar Gren brukade tydligen komma in gratis, skam annars. Men inte den här gången och det blev ett jävla liv minst sagt.
Skicka en kommentar